Stefan Zweig (1881 – 1942) var en österrikisk författare som var oerhört populär på 1920 och 30-talet. Zweig var jude och kom från välbärgade förhållanden. Wien var länge hans stad. Han umgicks med Freud, Rilke, Ellen Key och Richard Strauss och en uppsjö av dåtidens kuturella kändisar.

 I sin självbiografi Världen av idag, skriven i New York och Brasilien 1938 – 41, efter exilen från Österrike 1934, berättar han om sitt liv. Här ger han en idealiserad bild av Wien och den intellektuella friheten. Hans tidsbilder av livet innan första världskriget är synnerligen läsvärda även om de sociala skillnaderna torde varit större än vad Zweig ger sken av.

Zweig upplevde första världskriget oerhört nedbrytande. Tidigt hade han blivit en internationalist, humanist och radikalpacifist. Politiska partier och förenklade budskap höll han sej utanför. Man märker en förståelse för socialdemokratin och mänskliga rättigheter i hans autobiografi. Han förstod tidigt faran med nazismen men hans radikalpacifistiska tankar lade länge en hämsko på antinazistiska manifest och dylikt. I slutet av livet blev han här mycket öppnare. Hans sista bok, novellen Schack, är öppet antinazistisk och skrevs färdigt troligen ett par dagar innan Zweigs död. Skall man bara läsa en bok av Stefan Zweig, läs den lysande och spännande Schack.

Undertiteln till Zweigs självbiografi är  En europés minnen. Stefan hade tidigt på 1900-talet definierat sej som europé. Han drömde om ett fritt Europa med öppna gränser och ett sprudlande och fritt kulturliv. Stefan var en relativt sekulariserad jude som tidigt såg den nazistiska faran. Han insåg och fruktade judeförföljelser och gick därför i landsflykt. Han bodde först i London, sedan i Bath där han gifte om sej med Lotte, men behöll kontakten med sin första fru Friderike. I slutet av 1930-talet flyttade han med sin nya fru till New York. Stefan hade en omfattande kontakt med judar och andra intellektuella som måste fly undan Hitlertyskland. Stefan torde också ha hjälpt många landsflyktiga då hans ekonomi sannolikt så tillät.

Stefan var tyskspråkig och han skämdes för hur det tyska spåket missbrukades. Civilisationen blir alltmer barbarisk under andra världskriget och Zweig alltmer deprimerad. Han gör med sin fru Lotte ett försök till ett nytt liv i Brasilien och lyckas ytligt sätt. Zweig skriver en hyllningsbok till Brasilien, framtidslandet, som får dålig kritik av kultursidorna i landet men läses och älskas av det brasilianska folket. Stefan orkade inte starta ett nytt liv i exil och den bakomliggande depressionen djupnade. I februari 1942 tog han tillsammans med sin fru Lotte sitt och hennes liv med en överdos sömnmedicin.

Efter Stefan Zweigs död utkom självbiografin och novellen Schack. Men världen fick annat att tänka på och Zweigs popularitet som författare sjönk undan.

De sista kanske 5 åren har Zweig blivit aktuell igen. En lysande biografi av George Prochnik och förra året Maria Shraders film Farväl Europa samt ett antal ny utgivningar av Zweigs böcker har kommit.

I samband med en hjärtoperation nyligen läste jag Världen av igår och såg därefter filmen Farväl Europa. Kanske Zweigs internationalism, antirasism och humanism har något att säja oss idag. Vi ser i Europa alltmer nationalism och stängda gränser. Zweig definierade sej som världsmedborgare och europé. Han drömde om ett humanare samhälle.