Min fru Barbro och jag gjorde 1999 en minnesrik resa till Neapel i södra Italien. Från hotellfönstret såg vi Neapelbukten med öarna Capri och Ischia i fjärran och därtill vulkanen Vesuvius. Se Neapel sedan dö är ett gammalt talesätt, kanske en kvarleva från forna tiders grand tours. Svenska författare som varit fängslade av Neapel i vår tid är Maja Lundgren och Tomas Lappalainen. Baksidan av den vackra utsikten är de skrämmande sociala skillnaderna och kriminaliteten. Vi var varnade för detta. Det fanns inget annat än en hårborste i plastväskan när min fru blev rånad av en snabbt uppdykande vespa. Förhållandena med kriminalitet  i Neapeltrakten med kopplingar till organiserad brottslighet är i nutid beskriven av Roberto Saviano i bland annat  boken Gomorra som också filmatiserats.

Elena Ferrante är en författarpseudonym som skrivit fyra böcker med Neapel som utgångspunkt. Böckerna har blivit internationella bästsäljare. Elena Greco och hennes väninna Lila från kvarterets Neapel är i centrum av berättelsen. När Lila försvunnit från sitt hem vid 66 års ålder börjar Elena teckna ner historien om deras barndom och ungdomstid i Neapel. Det är ett myllrande liv som tecknas, där även samhället, kyrkan och politiken berörs. Båda väninnorna rör sej i vänsterkretsar och vill förändra samhället. Båda kommer från enkla förhållanden och arbetar sej upp. Elena är den som får studera och komma ut i världen. Lila var den minst lika begåvade men hindrades att studera vidare. Relationssvårigheter och barn och familjeliv skildras. Lila stannar alltid kvar i Neapel och föredrar det traditionella kvarteret. Tidvis har väninnorna mindre kontakt då Elena gör karriär som författare och lämnat Neapel. Men man återkommer alltid på något sätt till varandra. Italien och världens förändringar passerar revy under årens lopp, de cirka sex decennier som bokserien omsluter.

1970 -talets drogliberalism, inte minst bland intellektuella, var inkörsporten till den drogrelaterade svåra kriminalitet som kom att göra situationen än svårare i Neapelområdet, speciellt i de fattigare områden där många som inte hade ekonomiska resurser tvingades bo.

En liknande utveckling med utanförskapsområden med knarkhandel och våld finns i många länder även Sverige.

Jag är själv första generationens akademiker med liknande ålder som Elena och Lila Min resa var nog inte lika svår, men jag känner igen problematiken. Man behöver stöd av nyckelpersoner som lärare och bibliotekarier och att föräldrarna inte motarbetar ens studieambitioner.

Min fru och jag har många gånger funderat på att åka till Neapel igen men låtit bli, kriminaliteten avskräcker. Roberto Saviano som skrev om den napolitanska maffian lever idag med polisbeskydd. Elena Ferrante beskriver så fint i böckerna om väninnorna hur man inte undkommer sin bakgrund oavsett hur livet sedan gestaltas. Detta är också min erfarenhet. Dofterna, språket och minnesupplevelserna från min barndom i Lindome i Norra Halland finns kvar i livet precis som den napolitanska miljön hos Elena Ferrante. På något sätt är du omgiven av det förflutnas ständiga närvaro.