Trattoria Pennello är en restaurang i centrala Florens söder om domen. Det är kanske den äldsta delen av staden som förknippas med författaren Dante Aleghieri. Detta är mitt favoritmatställe i Florens. Gino och Giovanni har drivit stället i flera decennier. Toskansk husmanskost typ soppor som ribollitta och pomodore, spagetti med skaldjur och grillad fisk är några av favoriterna. Måltidsgemenskapen är viktig. Det händer att du får dela bord med andra då utrymmet är begränsat. Många av lokalbefolkningen kommer hit. Priserna är relativt rimliga och det hemgjorde toskanska vinet i halmflaska är billigt och gott. Stämningen påminner om Chartier i Paris och Isbolaget på Donsö.

Utanför restaurangen finns en medaljong på en person inmurad. Det skall vara målaren Mariotti Albertinelli. Enligt legenden öppnade Albertinelli restaurangen cirka 1500. Den ligger vid Piazza San Martino som var ett gammalt nöjescentrum i staden. Hit kan ha kommit vänner till Albertinelli som konstnärerna Perugino och Michelangelo, samt då som nu lokalbefolkning. Pennello betyder pensel vilket styrker legenden om målaren och restaurangen. Här har bedrivits utskänkning av mat i drygt 500 år under olika skepnader.

Albertinelli var en framstående konstnär som senare  kommit lite i skymundan historiskt. Han var framförallt bra på att måla olika kristna motiv. Hans bäste vän var Fra Bartolomeo från klostret San Marco som målat den berömda målningen av munken Savonarola. Savonarola ledde under några år på 1490-talet  ett teokratiskt styrt Florens, känt för fåfängans bål mot allt syndigt. Savonarola blev bränd på bål 1498 och Florens blev en republik innan furstefamiljen De Medici kom åter.

Ett  drygt stenkast söder om restaurangen ligger konstmuseet Uffizzierna. Här finns en målning av Albertinelli från 1503 kallad visitationen. Målning har underbart vackra färger och sprider ett märkligt lugn kring sej. Jag brukar dröja vid denna målning i förundran. Elisabet, Johannes döparens mor möter Maria, Jesu moder. Båda kvinnorna är gravida och är på väg att kramas. Vänskap är här så fint framställd.

Florens under renässansen var ingen idyll, utan något av en elitkultur för män med god ställning. Ytterst få kvinnor fanns i tongivande positioner och grovarbetet gjordes av slavar ofta från Afrika. Men renässansen kanske gav visioner om ett skönare samhälle som förebådar senare politiska förändringar som Franska revolutionen och Upplysningen.

Måltidsgemenskap och vänskap som du kan uppleva vid besök i Florens under vintertid när turismen lagt sej och du hör de många kyrkornas klockklang ger mej en känsla av kristen humanism även i vår tid.