18/11 2018 av Benny Fhager

Ämnen: bruksmiljö, Goliat, Peter Grönlund, socialt arv

Peter Grönlund visar med sin nu aktuella film Goliat hur landet blivit alltmer splittrat, utarmat och hur människor har en större risk att bli marginaliserade. Bruksmiljö med nedläggelse och ett slitet samhälle i Bergslagen passerar revy. Roland Henebro är kriminell bland annat med narkotikahandel. Han bor med sin familj i ett ruckel till bostad. Han undviker socialförvaltningen och passar sej för polisen. Umgänget består av andra kriminella, mest män med utpräglad machoattityd. Hans fru är psykiskt sjuk och lider av värk. Roland har tre barn varav sonen Kimmie är den äldste sonen.

Kimmie är sjutton år och tycker om en jämnårig flicka från liknande miljö. Kimmie är mjuk och kontaktsökande. Fadern försöker desperat och även våldsamt lära honom att bli en tuff man. Kimmie värjer sej och drömmer om en lärlingsplats vid en mindre industri (i Västerås) tillsammans med sin flickvän. Samtidigt måste han ta ett stort ansvar för syskonen och mamman. Hela familjen vilar på hans axlar, speciellt efter att fadern Roland skall in i fängelse. Fadern förväntar sej att sonen tar över hans roll i det kriminella nätverket och försörjer familjen. Skolan har Kimmie redan saboterat och han hänger med fadern ut på kriminella och våldsamma irrfärder.

 

Rolands färd till fängelset har infunnit sej. Kimmie har samtidigt packat trunken för att ta bussen tillsammans med flickvännen mot en kanske bättre framtid. När Kimmie kommer fram till bussen tvekar han. Han klarar inte att bryta med familjen utan går tillbaka till en tillsynes hopplös värld av våld och kriminalitet. Kimmie sätter sej i gungstolen som fadern och tar på sej dennes klocka. Det sociala arvet har inte kunnat brytas.

 

Det är sorgligt och smärtsamt att se denna film. Var finns socialförvaltningen eller någon annan vuxen att ty sej till.

 

Peter Grönlund är bra på att ta fram samhällets bakgårdar och levandegöra människorna där. Hans förra film Tjuvheder hade en delvis annan infallsvinkel och upplevdes av mej som mer hoppfull. Kan samhällsmiljön ha kallnat och utarmats ytterligare. Nedlagd bruksmiljö är ett av många problemområden i landet. Problematiken är lite annorlunda än i större städer, men det är samma mekanismer. Människor utan hopp hamnar i kriminella miljöer och det är mycket svårt att ta sej därur. Inkomstskillnaderna ökar i landet och fattigdom breder ut sej.

Det är långt mellan kändisarnas Stureplan i Stockholm och Älvstranden i Göteborg kontra en nedlagd bruksort i Bergslagen, alldeles för långt.