Du förledde mig

3/2 2019 av Lars Söderholm

Ämnen: , , ,

På annandagen läste vi hur profeten Jeremia klagar på Gud, klagar över sitt uppdrag. Han säger: Du förledde mig, Herre, och jag lät mig förledas. Du blev mig för stark, du fick övertaget. Jag har blivit till ständigt åtlöje, alla gör narr av mig.

När jag som kyrkvärd förbereder mig studsar jag över Jeremias formulering. Han säger ju Du förledde mig, Herre. Kan profeten säga så till Herren, undrar jag.

Jag slår upp 1917 års översättning. Där säger Jeremia: Du, HERRE, övertalade mig, och jag lät mig övertalas; du grep mig och blev mig övermäktig. Så har jag blivit ett ständigt åtlöje; var man bespottar mig. Det är uttryckt mer som jag hade förväntat mig.

Jag undrar, kan möjligen 1917 ha slipat av det anstötliga? Mina associationer går nu direkt till både Abraham och Mose. De argumenterar ju med Gud, förhandlar med Gud. Är Jeremias känsla av att vara förförd av Gud i linje med Abrahams och Moses förhandlingar med Gud? Eller kanske än mer med Jakobs brottning med Gud?

En tid senare träffar jag Morton Narrowe, överrabbin emeritus i Stockholm. Han satt med i Bibelkommissionen som arbetade fram översättningen Bibel 2000. Jag frågar honom om den här texten. Direkt ur minnet fiskar han upp den hebreiska texten. Vi koncentrerar oss på ordet som översatts med förföra i 2000 med övertala i 1917. Enligt Morton Narrowe är saken entydig. Ordet betyder just förföra.

Ja, Jeremia häver upp sin röst mot Herren. Jeremia klagar verkligen och han klagar på Herren.