4/11 2019 av Anders Wesslund
Umeå en måndagskväll sent i oktober. På torget, puman som ska invigas till helgen, som en stark symbol för Metoo-rörelsen. Eller vittnesmålen om det manliga våldet mot kvinnor. Om att nu är det nog.
Vi lämnar torget, går över till Idun, Folkets hus för att lyssna till Ebba Forsberg och Mikael Wiehe tolka Bob Dylan på svenska.
– Varför åker vi omkring med låtar av Dylan när världen ser ut som den gör? Med sina krig, kriser och katastrofer, frågar Mikael retoriskt, och svara själv: Jo, kanske därför att Dylans sånger är födda ur tider av krig, kriser och katastrofer. Från scenen får vi möta Wiehes och Forsbergs dylantolkningar, från starka Master´s of War och With God On Our Side till försvenskade Tamburinman och några fina kärleksballader. Många av oss som var där påminns om att kampen för människors rättigheter, för en annan världsordning är lika reell idag som då, i det 60-tal och 70-tal som formade både Dylan och Wiehe.
Wiehe är lika brinnande som någonsin. Märkt av ålder rör han sig lite stappligt över scenen och har hjälp att minnas textblad av sina yngre musikanter. Samtidigt finns både värmen och humorn där, likaså efteråt när han och Ebba säljer sina skivor för uppehället.
– Mikael lyfter Greta Thunberg, lyfter kyrkornas roll i kampen och ger perspektiv till protesterna och resningarna som just pågår i Chile. Miljoner människor har gått ut på gatorna i nyliberalismens paradis där Pinochets författning fortfarande gäller:
– De reser sig därför att regeringen sedan diktatorns dagar inte bekämpat fattigdomen utan de fattiga.
En vecka har gått, november med vinterkyla och snö har kommit. I en annan del av världen fortgår protesterna i Hong Kong. Där reser sig människor mot ett annat förtryck, en totalitär övermakts försök att begränsa Hong Kongbornas självbestämmande. Idag hör jag så den svenske curlingvärldsmästaren Peja Lindholm, numera förbundskapten i Kinas curlinglandslag med sikte på guld i kommande hemma-OS. Han ser inga problem med att sporten utnyttjas som propaganda och med att han har veckovisa uppdateringar hos idrottsministern. Det är naivt. Kritiken har inte uteblivit, Erik Helmersson i DN är en av dem som kritiserar. Det är inte ofta jag samtycker med honom. Idag gör jag det.