Att känna sin egen historia, men också något om andras

9/11 2019 av Lars Söderholm

Ämnen: , , , , ,

En judisk vän berättade för mig 26 september i år, att denna dag 1940 tog den judiske filosofen Walter Benjamin livet av sig. Han hade då misslyckats att fly från Frankrike till Spanien. Det fick min vän, under stark rörelse, att återuppleva hur hennes egna släktingar dödades under Förintelsen. För henne är historien levande.

I år är det 15 år sedan EU:s stora utvidgning österut. I en kommentar i radion sades det att man inte då tillräckligt beaktat att flera av dessa länder hade en mycket begränsad erfarenhet av demokrati. Man hade föreställt sig att kontakten med EU och den demokratiska världen automatiskt skulle föra med sig en motsvarande utveckling i dessa länder. Erfarenheten visar att det inte var så enkelt. Särskilt Polen och Ungern anfördes som exempel.

En obearbetad historia kan i hög grad styra hur man tolkar nuet. Det gäller både på det personliga planet och på ett nationellt plan. Ett osmält minne av det brittiska imperiet kan ha spelat en icke oväsentlig roll bakom framväxten av Brexit.

I Sverige har vi levt i fred sedan 1809. Vår historia skiljer sig från de flesta andra länders. Det kan göra att vi har svårt att föreställa oss hur verkligheten uppfattas, tolkas i andra länder.

Historia. Kombinationen av något inifrån upplevt och något utifrån kommande, en kombination av personligt och objektivt. I Tomas Tranströmers formulering: ”Två sanningar närmar sig varandra, en kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv.” Eller ”har vi en chans att få se oss själva”.