23/11 2019 av Erik Lundgren

Ämnen: ansvar, demokrati, klimatfrågan, Politik

Begreppen skam och skuld har blivit aktuella i klimatdebatten och även väckt intresse i inomkyrkliga sammanhang. Klimatutvecklingen har även aktualiserat politiskt viktiga ideologiska frågor på en polariserad vänsterhögerskala. Höjda bensinpriser var den liberale franske presidenten Macrons åtgärd för att minska klimatpåverkan med hjälp av marknadskrafterna, men det fyllde Paris gator med gula västar, då det uppfattades som orättvist. Diskussionen om skam och skuld lägger en tyngd på det individuella ansvaret. Men många pekar på att individuell sophantering inte befriar politikerna från sitt ansvar.

Har politiker ett ansvar skilt från medborgarnas? Det förefaller mig vara en grotesk fråga i en demokrati. Alla medborgare är fria att gå in i sina partier och påverka. Att tala med sin riksdagsman tycks mig lika relevant som att undvika plastpåsar på Coop och ICA.

Klimatfrågan reser frågan om allas ansvar, vi kan inte befria oss från det genom att skylla på marknadskrafterna eller misstro demokratins styrka.