20/3 2020 av Erik Lundgren

Ämnen: Ålevangeliet, Coronaviruset, medvetande

I Patrik Svenssons bok Ålevangeliet ställs den svåra frågan om ålar har ett medvetande, som gör att de simmar från Europa på flera tusen meters djup under Golfströmmen för att fortplanta sig och sedan dö i Sargassohavet. På samma sätt kan man undra om Coronaviruset har en medveten strategi för att infektera luftvägar, vilket leder till hosta, nysningar och därmed spridning. Viruset är inte så sjukdomsframkallande att alla dör. Det krävs levande infektionsmål för fortsatt spridning; döda hostar och nyser inte.

Så naiva frågor om medvetande faller på att ordet är så starkt beroende av det vi anser om vårt eget mänskliga medvetande. Det förutsätter celler i hjärnan, molekyler och signalsubstanser och cell-kommunikation, som också finns i andra biologiska system, men det räcker inte som förklaring till medvetandet, som kan beskrivas som ett sätt att hantera sinnesintryck. Dessutom bygger det mänskliga medvetandet på samspel med andras medvetande.  Människors exceptionella skaparförmåga kan nog bäst förstås som ett resultat av samspelande medvetanden. Samspelande medvetanden har lett till uppkomst av civilisationer, ekonomiska system, upplysningsfilosofier. Det kan inte förklaras enbart med celler eller molekyler. Det som kan tolkas som medvetna strategier hos ålar eller Coronavirus förstås bäst som nedärvda program styrda av gener, molekyler och celler – ett resultat av  evolutionens krafter som Darwin beskrev dem. Ålars och Coronavirus beteenden ställer viktiga frågor om mänskligt medvetande eller om den fria viljan. Hur kan vi förstå evolutionen som skapare av medvetande och än mer som skapare av medvetandets innehåll?