23/4 2020 av Sten Högberg

I skrivande stund pustar jag ut efter en promenad genom Majornas kuperade terräng. Den är en del av dagsrutinen in min och min hustrus solidaritetskarantän som friska pensionärer med underliggande sjukdomar, som det heter. Distanserat beteende av respekt för de kända och okända risker som finns. Ett förhållningssätt för frihet under ansvar som effektivt trummas in hos den som vill lyssna.

En rad länder har tagit till hårda tyglar för att tvinga sin befolkning till social distans, och det verkar vara länder där den politiska makten inte litar på sin befolknings lyhördhet för vetenskaplig evidens, eller ens själva litar på den.

Palmsöndagen berättar om Jesus intåg i Jerusalem. Det går att läsa berättelsen som en föraning om ett kommande paradigmskifte, där lagen som tidigare varit skriven i sten och hävdats med våldsmakt i framtiden kommer att vara skriven i varje människas hjärta av kött och blod. En tid då lagen tolkas med livet och människans villkor som raster.

Metaforen om Stenhjärtat är hämtat ur en av bibelns profeter. Stenhjärtat hänvisar då till lagens tavlor från Sinai som var av sten medan profetian talar om att i framtiden kommer lagen att vara skriven i varje människas hjärta. Jag tolkar det som en metafor för att den som har lagen skriven i sitt hjärta förväntas tolka den med människokärlekens ögon och inte efter maktpolitiska intressen. Stenhjärtat är för mig byggandet av murar, torn och andra byggnader som utstrålar makt i modern tid. Det står för mig också för fundamentalism och bokstavstro, religiöst, ideologiskt, juridiskt och vetenskapligt. Hjärtat av kött och blod står då för lagtolkningar som främjar livet och hållbarheten och som tar ställning för lagens ursprungliga andemening som alltid är svårtolkad.

Är det den konflikten vi ser när tolkningen av vetenskaplig evidens kring mänsklig hantering av pandemier kolliderar med maktpolitiska intressesfärer?

Ibland hörs någon jämföra kampen mot covid 19 med krig. Metaforen står då för att viruset ska förintas och kastas ut med alla medel. Karantän tänks då svälta ut viruset som inte kan nå nya värdar och ny näring. Men jag tror inte på krigsmetaforen även om den tycks styra en rad politiska beslut. Virus har inte målet att döda sin värd. Men om värden inte klarar våldgästningen måste det hitta en väg till nya värdar för att säkra sin egen arts överlevnad. Man kan därför se antivirus som vår kropp bildar när det möter ett virus, som ett sätt för viruset att överleva genom att det blockerar dess dödande förmåga. Döden är troligen mer en konsekvens av att vårt eget immunförsvar är för oövat och strategiskt inkompetent, och därför överreagerar i mötet med covid19.

Om vi tänker på krig och invasion av främmande makt in på vårt eget territorium är nog den första tanken hos de flesta av oss att: ”Så får det inte vara! De måste stoppas! De måste kastas ut!” Den andra tanken är nog: ”Men vårt försvar är ju intet mot dom som invaderar, 50 mot 1 minst, kanske 100 mot en eller mer!” Tredje tanken är kanske: ”Ska vi ge upp och förslavas eller ska vi dö med stövlarna på och fanan högt?” En fjärde tanke kanske föds: ”Ska vi erkänna styrkeförhållandet och ge dem makten men söka behålla vår självrespekt och vår värdegrund, så att våra barns värdegrund förändrar deras till något nytt samtidigt som vi förändrar vår?”

Så där kan man fantisera men alla alternativ är dödliga. Det är otrevliga perspektiv, men det finns historiska exempel på den fjärde tanken.

När Omar, den andra kalifen i det nyfödda arabisk-muslimska väldet 638 stod vid Jerusalems murar med sina arméer var alla portar stängda. Staden var kristen och tillhörde Bysans, det kristna romerska imperiet. Det sägs att den kristne patriarken Sophronius såg ut över den väldiga arabiska här som omringat staden. Han insåg då att ett försvar av staden skulle kosta många människoliv. Han valde att överlämna stadens nyckel till Omar som övertog staden utan våld. När han inbjöd Omar att be i Gravkyrkan avvisades erbjudandet med orden: ”Om jag sätter min fot i er kyrka kommer mina efterföljare att göra den till en moské”. Fredsavtal slöts så att staden kunde fortsätta som kristen stad under muslimsk militär förvaltning. Skatten var inte högre än till Bysans.

Vad vill jag säga med detta i coronavirusets tid? En inre invasion i jordens mänskliga population är en konflikt med en övermäktig motståndare. Livets grundregler är att erkänna övermakt och inordna sig i en framtida integrering för bägge parters överlevnad. Liksom den grekiska hellenismen sögs upp av de mer råstarka romarna när dessa invaderade Grekland c:a 100 f kr. Eller som när kristna i 200-talets romarrike utstod dödliga förföljelser utan att ta till våld och ändå, eller kanske just därför, fick tusentals romerska medborgare att övergå till kristendom. Hundra år senare var de kristna den enda hållbara organisation i hela Romarriket som kunde stabilisera dess inre sönderfall.

Epidemiologen Anders Tegnell, som av vissa blir så ifrågasatt för sin mjuka linje, agerar vad jag förstått utifrån det som kallas byggandet av flockimmunitet. Han talar om att flacka ut puckeln och som metod se till att våra mest sköra – våra äldre med underliggande sjukdom ska skyddas så att de/vi inte belastar vården till förfång för yngre aktiva. Att bygga flockimmunitet är att bygga in fienden och ge den härbärge i vår organism. Det kommer att skörda många liv bland oss som har underliggande sjukdomar som försvagar motståndskraften.

Att följa den lag som är skriven i hjärtat av kött och blod, är att inte ropa efter auktoritära ledare. Att inte vara rädda för att följa uttalade regler som vädjar till vår respekt för andra människor och uppmanar oss att stödja och hjälpa varandra både i sorg och vardagens besvärligheter. Utan rädsla, men med respekt för döden kan vi tillsammans agera för att invasionen ska gå så smidigt som möjligt innan den ebbar ut. För vi behöver försonas med detta nya virus så att vi kan producera antivirus i våra kroppar för framtida överlevnad som människor. Igen och igen. Det är så Gud byggt våra liv.

Denna text av Sten skrevs 2020-04-05