14/5 2020 av Benny Fhager
Coronapandemin har vänt upp och ned på det mesta. Virusets utveckling kan inte helt förutsägas och något botemedel mot covid-19 finns inte. Vi får leva i coronans fotspår i åtminstone ett till två år till globalt, först då kan vi räkna med att ett vaccin är tillgängligt. Det är märkligt att världens länder reagerat så olika under coronakrisen. Stängda gränser och politiker som spänner muskler på märkliga sätt. President Trump i USA talade om desinfektionsmedel som medicin och Frankrikes Macron tävlar med de hårdaste lockdown-reglerna. I Nya Zeeland tror man att man klarar sej ifrån en pandemi. Till och med i Norden är man oense. Våra nordiska grannar hade ursprunligen en hårdare lockdown än Sverige och pekar på våra högre dödstal bland äldre, speciellt på våra äldreboenden.
Min uppfattning är att vi får se om några år hur det ser ut och att det inte är någon tävling bland länderna. Vi lider alla av samma pandemi. Min egen bakgrund som läkare och specialist inom äldrepsykiatri påverkar förstås min synkarta. Jag har följt äldrevårdens utveckling i decennier. Vi har haft problem med äldrevården länge. De medicinska resurserna på äldreboenden (och i hemvården) har varit bristfälliga i åratal. Undersköterskor har varit underbetalda med bristfällig arbetsmiljö. Sjuksköterskorna har haft för många patienter att ansvara för i äldrevården. Geriatriken bland läkarna har i många fall nedprioriterats, allmänläkarna har varit för få och ojämnt fördelade. Privatiseringar inom äldrevården har komplicerat bilden ytterligare och gjort den svårstyrd. Samtidigt har det funnits välfungerande öar av äldrevård av mycket hög kvalitet. Bilden är således mycket splittrad. Jag tror att våra nordiska grannländer generellt haft bättre förhållanden i äldrevården med mindre enheter och kanske mindre personalomsättning, men bilden är säkert inte entydig.
Min uppfattning är att folkhälsomyndigheten skött sitt åliggande under pandemin på ett föredömligt sätt. Regeringen har låtit expertisen tala och föredömligt ställt sej bakom. Man känner att Sveriges pandemistrategi är långsiktig och har ett folkligt stöd utan hårda straff och total nedstängning. Den sociala distanseringen och basala hygienregler är betydelsefull. Sjukvården får inte belastas för hårt och vi får acceptera att leva med begränsningar som är mildare än många andra länders, men kanske mer hållbara över tid.
Vi behöver arbeta långsiktigt för att göra äldrevården bättre och höja upp dess status. Jag är själv 69 år och hyfsat frisk. För dem som fyllt 70 är du officiellt en riskgrupp även om du är frisk och är i arbete. På sikt behöver vi se över gruppen yngreäldre som är friska och dess begränsningar, alla är kanske inte riskgrupper. Vi måste också arbeta med att stödja de äldre som är isolerade i hemmet eller på äldreboenden för att förbygga psykisk ohälsa. Att underlätta att träffa barn och barnbarn under trygga förhållanden är väldigt angeläget för både äldre och yngre.
I framtiden får vi ett vaccin. Men världen blir sej inte lik. Min tro är att vi kommer att vara mer rädda om varandra , vår värld och natur.