5/7 2020 av Erik Lundgren

Ämnen: rasism, slavhandel, statyer

Vi kan inte ändra historien i efterhand utan får leva med att saker har hänt, som med vår tids mått var outhärdliga. Exempel är kolonialismen och slavhandeln. Diskriminering av människor med mörk hudfärg är rasism i vårtid, men slavhandeln var det också. I London tas nu statyer bort av företrädare för en ond tid, men i de hamnområden som var platsen för den sjöfart som slavhandeln byggde på har nu byggts skyskrapor för stora finansföretag som Barclays och Lloyd. De tillkom en gång när slavhandeln blomstrade. Historiker menar att industrialismens tillkomst och tillväxt hade sin grund i den ekonomiska styrka som slavhandeln skapade.

Sverige då? I Uppsala diskuteras att ta bort statyn av Linné på grund av hans rasistiska inställning till afrikaner. Louis de Geer brukar kallas den svenska industrins grundare. Hans förmögenhet byggde på transport av slavar från Afrika till Karibien. Inkomsten användes för inköp av socker och bomull från slavplantager. Han förärade sin vän Axel Oxenstierna med två negerslavar.  Leufsta bruk (Lövstabruk) är en klenod i norra Uppland med en rik kulturell aktivitet. Guidade visningar berör inte att de Geer var en slavhandlare och att herrgården och gatunätet med gamla arbetarbostäder har sin förebild i den amerikanska söderns slavplantager.

Vad gör vi i vår tid, som framtidens människor kommer att avsky och helst vill glömma? Jag tror att varje tid måste tänka igenom sina handlingar just nu. Diskussioner om volymmål för invandring kan och bör vi ta ställning till enligt våra egna samveten, det förefaller mig en viktigare fråga än att riva ner Linnéstatyn. Vår faktiska verklighet kräver mer av oss än skenheliga symbolhandlingar riktade mot tidigare epoker.