5/12 2020 av Benny Fhager

Ämnen: Ädelreformen, brytpunktsamtal, Coronapandemin, palliativ vård

Palliativ vård är vård av lindrande karaktär där man inte räknar med att bota. Det kan handla om svår cancersjukdom och i många fall hos äldre multisjuklighet och nedsatt allmäntillstånd. Palliation är vård under manteln och har en väldigt gammal historik med anknytning till olika kyrkors hjälpverksamhet ofta i kombination med läkare och andra yrkesgrupper inom sjukvården. Betoningen av palliativ vård är samarbete tvärprofessionellt och med patient och anhöriga i centrum. Palliation fordrar stor ödmjukhet, en läkare kan aldrig säkert veta att en patient kommer att dö.

Inspektionen för vård och omsorg, IVO har granskat särskilda boenden för äldre i Sverige och dödsfall i covid – 19. IVO har funnit att många läkarbedömningar om palliativ vård har skett på telefon. I vissa fall har kollektiva bedömningar skett av covid – 19-sjuka äldre. Enbart en mindre del av patienterna har fått individuella samtal med läkare. Anhörigkontakterna har varit bristfälliga. Att detta har skett 2020 i Sverige är oerhört tragiskt. Äldrevården var inte rustad för coronapandemin.

En betydelsefull bakgrundsvariabel är Ädelreformen 1992. Långvårdssjukhusen som varit kopplade till landstingen blev då särskilda boenden för äldre skötta av kommunerna. Ansvaret för äldrevården samlades hos kommunerna. Dessa särskilda boenden blev i många fall sjukhem med bristfälliga medicinska resurser. Det har dock alltid funnits välfungerande vårdkedjor som bryter mönstret men dessa har varit ojämnt fördelade. Läkarna har varit anställda av regionerna (tidigare benämnda landstingen). Ej heller alla äldreboenden har haft särskilt anställda sjuksköterskor utan appellerat på vårdcentraler eller hemsjukvård. Undersköterskorna har varit kommunanställda och i många fall haft otillräckliga arbetsförhållanden. Äldrevårdens status har varit låg men bilden är komplex med välfungerande enheter som sticker ut åt rätt håll. Privatiseringar av äldrevården har gjort den samlade bedömningen än mer komplex och svårstyrd.

Inom framtidens äldrevård borde finnas ansvariga läkare och kontaktpersoner för varje äldre bestående av sjuksköterska/undersköterska. Läkaren skall ha en god medicinsk kännedom om den äldre och kontaktpersonen skall kunna den äldres särskilda personhistoria. Tillgång till hjälp med arbetsterapi och sjukgymnastik skall finnas och även möjlighet till kontakt med kurator eller psykolog.

Brytpunktssamtal för palliativ vård skall ske med äldre och anhöriga genom personliga möten. Läkaren är ansvarig för brytpunktssamtalet men kontaktpersonen skall vara med och kan förmedla uppföljande kontakt. Om patientens tillstånd är sådant att vård på sjukhus bedöms lämpligt skall så också ske. Man får inte från början vara fastlåst i att den äldre till varje pris måste vara kvar på boendet oavsett tillstånd. Ödmjukhet och patienten i centrum skall vara ledord vid ett brytpunktssamtal.

Brytpunktssamtal vid övergång till palliativ vård i livets slutskede: SoS termbank: samtal mellan ansvarig eller tjänstgörande läkare och patient om ställningstagandet att övergå till palliativ vård i livets slutskede, där innehållet i den fortsatta vården diskuteras utifrån patientens tillstånd, behov och önskemål.