11/12 2020 av Erik Lundgren
Två franska samhällsvetare Lardot och Laval har skrivit en tänkvärd bok (Dominer, La Découverte, 2020) och diskuterar begreppet stat i historiskt och aktuellt perspektiv. En stat är den högsta beslutsnivån (suveränitet) i ett territorium. Staten kan ta sig rätten att förfoga över medborgarnas pengar (beskattning) eller liv och rörlighet (militärtjänst, fängelsestraff.) Stater kan ha uppfattningar om Brasiliens hantering av Amazonas men Brasilien har suverän rätt att besluta inom sitt territorium. Staters beslut över medborgarna har utvecklats genom historien. Demokratins genombrott har lett till parlamentarism, regeringar tillkomna genom allmänna val. Ibland kommer stater överens om gemensamma beslut exemplifierat av EU.
Coronapandemin har inneburit ett nytt beslutsområde för stater. Många stater har infört stränga begränsningar av medborgarnas fria rörlighet. Den svenska strategin bygger på ett förväntat frivilligt beteende om distans. Staten begränsar sin makt i förväntan på medborgarnas ansvarstagande. I grunden innebär det att staten i en demokrati avstår från den makt regeringen har givits av medborgarna till förmån för medborgarnas egna beslut.
När nu Sverige får en andra våg med höga dödstal innebär det att den svenska statens strategi har misslyckats? Eller är det inte snarare ett misslyckande för överenskommelsen mellan staten och medborgarna?
Att inte stanna hemma, att inte hålla distans, att inte följa Folkhälsomyndighetens anvisningar. Det förefaller mig vara en brist hos många av oss i viljan att värna om demokratin.