30/9 2021 av Sten Högberg
En kärleksfull tankelek bortom eller inom religion och vetenskap. Bloggtext åtta i Sten Högbergs serie essäer om bibelns sjudagarsberättelse om gudsbild, skapelsesyn, människosyn, natursyn och klimatkamp.
Första Mosebok kapitel
24 Gud sade: ”Jorden skall frambringa olika arter av levande varaelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter.” Och det blev så. 25 Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och kräldjur. Och Gud såg att det var gott.
26 Gud sade: ”Vi ska göra människor som är vår avbild, lika oss. De ska härska över havens fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” 27 Gud skapade människan till sin avbild. Till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. 28 Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havens fiskar, och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”
29 Gud sade: ”Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta ska ni ha att äta- 30 Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, ger jag alla gröna örter att äta.” Och det blev så. 31 Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.
I min serie texter under temat Så välj då livet! – har jag nått till den sjätte dagen i bibelns inledande skapelseberättelse. Den sjunde dagen återstår. Den har sitt eget budskap.
Mitt grundkoncept i läsningen av texten är ”den kärleksfulla leken”. Det betyder att jag läser berättelsen som en beskrivning av hur Gud låter universums alla kända och okända krafter, de vi kallar naturkrafter, över tid leka fram förutsättningar för liv och leka fram liv där förutsättningar skapats. Förutsättningar skapas ”ur djupen”, inte ”ur intet”. Det betyder att ingen vet vad detta djup innebär, även om vetenskapen kartlägger det som människan lyckas observera, väga och mäta. Tanken om skapelse ur intet, som odlats i klassisk kristendom i tusen år har underlättat framväxten av en absolut bokstavstro som ställts mot människans vetenskapliga insikter. Därför att delar av kyrkan över tid kämpat för idén att jorden skapades på sju veckodagar och i den kampen utfört många onda handlingar.
Den sjätte dagen är en dag av fest och allvar. Festen består i att en del fåglar och fiskar finner rikare livsbiotoper på land och utvecklar tack vare sin gudomliga källkod nya förutsättningar att söka föda genom att avveckla vingar och fjädrar, gälar och styrfenor och utvecklar ben och andra sätt att ta sig fram på land. De stora skogarna har växt sig rika av den koloxid som stiger ur de djupnande bäddarna av multnade växter och träd, som ger näring åt smådjur och kräldjur. De stora skogarna och havsbottnarnas sjögräs har fyllt haven och atmosfären med syre som är rena festdrogen för alla de djur som söker nya biotoper att utvecklas i. Så skapas en värld av levande organismer och varelser som uppfyller varje möjlig plats på jorden där det går att överleva.
Då men först då är tiden inne för människan som skapas med samma förutsättningar som djuren. Liksom de flesta levande varelser med två kön som ska komplettera varandra när det gäller att föröka sig och liksom allt annat levande uppfylla jorden och göra den rik på livsmöjligheter.
Här vill jag stanna upp och än en gång reflektera över de judiska gubbar i Babylon som på 500-talet f.Kr. arbetade fram detta förtätade konstverk. Vad ville de? De var troligen flera som samverkade. Uppenbart hade de den babyloniska skapelseberättelsen i blickfånget. En skapelsemyt full av våld och övergrepp bland gudarna, där stadsguden Marduk manipulerades av sin far falskeligen att döda sin mor och stycka henne och slänga ut delarna i jordens hav så att de bildade fruktbart land där träd växte upp och gav frukt och där djuren skapades. Marduk skapade där människorna till sina slavar att sköta det hela. Varje år belönades människorna i Babylon, med en frukbarhetsfest. Många ur tredje generationens judar i babylonisk fångenskap drogs troligen allt mer till denna fruktbarhetsfest och Marduk-myten, eftersom de mer och mer förlorade kontakten med sitt ursprung i Jerusalem. Leviterna som var judarnas präster och jurister, höll ordning på judiska lagar och traditioner. De insåg troligen att det behövdes en alternativ skapelseberättelse som matchade Marduk-myten, men som måste förmedla en helt annan gudsbild. En Gud som andades kärlek när livet skapades på jorden och som anförtrodde en god härskarroll till människan. En sorts motskrift eller upplysningsskrift riktad till judarna på hebreiska.
Begreppet härskare är kontaminerat i vår svenska tradition. Ordet andas förtryck och maktövergrepp. Men i några psaltartexter och profetböcker skiljer man tydligt på goda härskare och onda eller destruktiva härskare. Erfarenhet av de senare har gett oss innehållet i vårt härskarbegrepp. I skapelseberättelsen framgår att människan i likhet med Gud ska härska på det sätt som Gud visar genom sitt skapande av liv. Gud säger återkommande att det som gjordes var gott. Det betyder att varje insats gjorde gott för livets fortsatta växande över tid och genom utveckling. Människans uppdrag blev att fortsätta på den vägen. Det framgår också i hur Gud tilldelar människor och övriga varelser olika näringskällor. Människan ska leva av fröbärande frukter och djuren ska leva av växter. Det här skriver de judiska gubbarna trots att de vet att både människor och djur, fiskar och fåglar även äter kött från levande varelser som blir deras bytesdjur, och att människorna håller sig med boskap som de slaktar och äter. De tycks vilja beskriva ett ursprungligt tillstånd som förändras på alla plan när människor och djur blir varandras bytesdjur och människor väljer att bli onda härskare. Det är ett tema som nästa skapelseberättelse bearbetar från helt andra vinklar med betydligt äldre anor.
Det vi kan utläsa ur skapelseberättelsens atmosfär, är en glädje över livets växtkraft över tid. Att det tar tid för livets mångfald att växa så att en människa skulle kunna överleva. Den ger oss en hint om hur viktig livets mångfald är för människans överlevnad på jorden, och hur viktig människans ansvar är att inte bara bevara mångfalden utan ge mångfalden utrymme att växa så som Gud vill. Vår västerländska kultur har i över 1000 år från frankern Karl den Stores tid till nu, inte sällan med hjälp av kristen klassisk teologi och kyrkans maktbefogenheter blivit experter på att berika sig på var jorden producerar så att växtarter och djurarter försvunnit där biotoper och mänskliga kulturer har tagits över av människans girighet efter rikedom, med hjälp av våldsamma härskartekniker och förtryckande lagar som tvingar hög och låg att maximera vinsten som ska levereras till toppskiktet.