Ejder – Donsö – snart ett minne blott

9/10 2021 av Benny Fhager

Ämnen: , ,

Denna sommar har jag knappt sett någon ejder på Donsö i  Göteborgs södra skärgård. Ejdern är så förknippad med skärgården att vi tagit den för självklar. Trafikhinder på Donsö kan vara en cementejder. Vanligt är också att man pryder sina hem med porslinsejdrar. Just en sådan porslinsejder finns i vårt hem. Snart kan det bli det enda vi har kvar som minnesmärke. Ejdern hade sin topp i numerär kring 1995 , för att sedan avta och på sista åren rasa i antal. Att den biologiska mångfalden utarmas som en del av miljöförstöringen är smärtsamt och kvalfullt att se och uppleva. Man berövas upplevelser som svårligen går att återfå och synminnen förvandlas till ekon av en svunnen tid.

Ejdarhane, Gustavsberg. Design Paul Hoff


Ejdern är en sjöfågel som häckar utefter våra kuster. Honan är brunspräcklig , hanen svartvit med lite grönt på hättan. Familjebildningen är ovanlig. Efter att honan lagt äggen och börjat ruva beger sej hanen längre ut till havs och umgås med andra hanar. Han kommer tillbaka senare på året då det börjar bli dags för nästa kull av små ejderbarn. Honan tar hjälp av andra honor efter att ungarna har kläckt äggen och börjat ett liv på egen hand. Ejderhonorna är mästerliga i att samarbeta för att hjälp ejderungarna att få ett självständigt liv.
Blåmusslor är den vanligaste maten för ejdrar. Blåmusslorna ökade i numerär utefter våra kuster till i slutet av 1990 – talet, kanske en effekt av dåtidens övergödning. Därefter har blåmusslorna successivt minskat speciellt i våra havsvikar. Det handlar om en rubbad ekobalans som leder till att både havs- och sjöfågelliv får förändrade livsbetingelser. Förändringar i naturen är komplexa och svårförutsedda. Den ökade mängden havsörnar som vi bidragit till genom vilthjälpsprojekt kan ha gått ut över ejdern, även minkar, kanske stora havstrutar också, spelar roll. Äggkläckningen och ruvningen av äggen som ejderhonan så träget arbetar för är mycket känslig för rovdjur som äter upp äggen. Ejderhonorna har blivit färre jämfört med hanarna och är inte lika livskraftiga och lider bland annat av tiaminbrist (vitamin B-1).
Förändringarna i naturen måste vi bli varse och slå våra huvuden ihop för att hitta lösningar på. Enkla lösningar finns knappast. Vi behöver alla tänka igenom grundförutsättningarna för jordens liv, hitta nya sätt att samarbeta och leva våra liv. 
Det har börjat bli sent på jorden men dunkelt som vid skymning finns ljuset. Globalt samarbete för att rädda vår planet.