23/12 2021 av Anders Wesslund

Ämnen: empati, Hopp, jul, längtan, trasiga relationer

Sedan i augusti har jag mött en grupp behandlare inom socialtjänsten för samtal kring boken Medkänslans pris av den norske psykologen Per Isdal. Han har i sitt yrkesliv utvecklat en verksamhet kallad Alternativ till våld, som byggt upp kunskap och erfarenheter om våld i nära relationer. För oss som läst och samtalat har grundfrågan handlat om vad händer med oss som dagligen möter berättelser som innehåller våld, tyst lidande, försummelse, ja i stort smärtsamma känslor som konsekvenser av brister i förmågor till goda mellanmänskliga relationer. Vad gör vi med den smärta som väcks i oss över otillräcklighet och vanmakt som vittnen till villkor barn växer upp i eller till trasighet hos vuxna?

En insikt har vuxit fram. Vi påverkas och formas, våra sinnen slits såsom kropparna hos dem som har fysiska arbeten. En annan är att vi behöver dela tunga erfarenheter med varandra. För att orka vara kvar som vittnen, bevara empatin och kanske stå för hopp även när vi själva inte riktigt ser det.

Nu är det återigen jul. Att julen ger så blandade känslor tror jag delvis beror på den smärtsamma vetskap många har om relationer som brustit samtidigt som längtan finns efter det som är gott och efter gemenskap. Risken finns att det blir alltför exploaterat i julsånger, såväl kommersiella som kristna och i förväntningar och stämningar som byggs upp inför dessa dagar på året. Det är lätt att se det ytliga och förljugna och många flyr redan på jul- eller annandagen ur för täta och såriga släkt- eller familjerelationer. Julen är för många en påtaglig påminnelse om ens ensamhet både i gemenskaper och i faktisk ensamhet.

Ändå vill jag inte förakta eller förkasta den längtan och det hopp många av oss har och bygger upp i vår senmoderna tid under julen. För även där i det ihåliga och misslyckade, i det sköra och kanske väl dolda, finns både en smärta och en längtan som är vacker. Ser vi det hos varandra? När vi gör det, tänker jag att undret sker, änglarna landar och himlen kommer till jorden som ett sårbart barn.

Som en försiktig bekännelse, vill jag önska en god jul!