3/6 2022 av Lars Söderholm
För en tid sedan hittade jag ett kort på Medelhavsmuseet med en text som fångade mitt intresse:
Silence is the language of God. All else is poor translation.
Det är ett citat av den sufiske mystikern och poeten Jalal al-din Rumi. Han föddes 1207 i staden Vakhsh i nuvarande Afghanistan och dog 1273 i Konya i Turkiet.
Rumi har influerat Rembrandt, Goethe och Gandhi. Dag Hammarskjöld har inspirerats av honom liksom Gunnar Ekelöf och Hjalmar Gullberg.
Tystnaden.
Jag tror det är väsentligt att lära sig att bli vän med tystnaden. En av kyrkans stora uppgifter är att hjälpa oss att bli vänner med tystnaden.
Att bli vän med tystnaden, att vänta in.
Det kan öppna för ett samtal där orden lever på gränsen till tystnaden. Där ljuset föds ur mörkret, som i Rembrandts måleri.
Jag kan lyssna på debatter i radion, också i filosofiska ämnen, där deltagarnas repliker inte lämnar något utrymme för eftertanke, där det primärt handlar om att övertyga den andra om den egna ståndpunkten.
Där saknas tystnaden som en levande och central partner i samtalet.
När det gäller tillvarons innersta (eller yttersta) räcker inte orden till. Alla uttalanden blir otillräckliga. Ändå är det något vi behöver prata om, berätta om.
Men i en medvetenhet om att
Tystnad är Guds språk och allt annat är dåliga översättningar.
Silence is the language of God. All else is poor translation.