26/7 2022 av Lars Söderholm
För en tid sedan läste jag Anna-Lena Lauréns Sammetsdiktaturen, en bok om Ryssland idag. Den handlar i stor utsträckning om Ryssland ur ett vardagsperspektiv.
Slående är den osäkerhet som verkar prägla de flesta människor i Ryssland om vad som är sant i det som sägs offentligt. Många verkar inse att det ljugs mycket offentligt. Men den slutsats många drar: ja, det ljugs, men så är det med statsledningar i alla länder, alla ljuger.
Någon vecka efter att jag läst boken anföll Ryssland Ukraina.
Det här var för mig i mångt och mycket en oväntad händelse.
Jag tänker på pandemin som drabbade över hela klotet och som för mig väsentligen var oväntad. Jo, jag hade förstås hört om en möjlighet i princip, men ändå inte tagit den till mig ordentligt.
När vi sedan befinner oss i pandemin blir det gradvis klarare att det finns en grupp forskare och kunnigt folk som haft den här bilden klar för sig långt innan pandemin inträffade. Och att företrädare för dessa nalkats politiker, men att dessa inte visat intresse.
När det gällde den globala uppvärmningen var det relativt tidigt klart för mig att här byggdes upp kunskap och förutsägelser som i stora drag var pålitliga och måste tas på stort allvar. Där hade jag relativ insikt tidigare, genom mitt yrkeskunnande.
Men det börjar också stå klart att kunskapen om de planer den ryska ledningen hade och dess strävan mot det som sedan har satts i verket har funnits länge. Georgien 2008 och Krim 2014 har gett tydliga indikationer. Kunskapen har kanske inte funnits bland många, men hos ett antal specialister.
Jag tycker det här är ett memento: forskning och kunnande som utvecklats behöver nå ut i vidare kretsar, på ett sätt som är begripligt också för icke sakkunniga. Här är en uppgift jag tycker att kåren av journalister behövde kompletteras med, så att fler har möjlighet att i god tid innan det eventuellt händer har möjlighet att sätta sig in i vad som kan vara på gång.
Det behövs fler personer som arbetar i gränssnittet mellan journalism och vetenskap. Det är en mycket angelägen uppgift i en demokrati.