4/9 2022 av Lars Söderholm
Forskning kring seendet har visat att seendet går till på ett annat sätt än vi föreställt oss. De flesta nervsignalerna i oss går inte från ögat till hjärnan: de går från hjärnan till ögat! Hjärnan förväntar sig att se något, hämtar upp material som finns lagrat i oss och skapar en bild i ögat. Den bilden förutsäger vad ögat ska se! Det är bara när det uppstår en avvikelse mellan vad ögat ser och vad hjärnan föreställer sig som ögat sänder signaler till hjärnan.
Det vi ser är det vi förväntar oss men korrigerat för de avvikelser från förväntningarna som vi registrerar.
Det här sättet att fungera sparar väldigt mycket tid och resurser, det gör oss beredda att möta utmaningar och faror snabbt. En överlevnadsstrategi.
I grundläggande kurser i teckning är det en vanlig uppgift att teckna av ett känt föremål men vänt upp och ner. Det frigör oss delvis från inre förutfattade bilder.
Här finns djupa kopplingar till den israelisk-amerikanska nobelpristagaren Daniel Kahnemans Tänka snabbt och långsamt. En grundtes i hans bok är att vårt snabba tänkande kan lura oss att fatta okloka beslut. Det långsamma tänkandet är mödosamt.
Ofta har vi en färdig uppfattning om ett problem och därmed är vi klara med det.
Jag minns en bild Pella Thiel visade på Förbundet Kristen humanisms sommarmöte i Vadstena i sitt föredrag om klimatkrisen, ett isberg. Djupast ner i isberget låg tankemodeller, värdeantaganden och trosföreställningar. Viktigast av alla menade hon. Når vi dem får vi den längsta hävarmen och därmed störst effekt av våra insatser.
För att nå dit behöver vi öppna oss för ett långsamt seende och ett långsamt tänkande, så att inte de förutfattade bilderna tar över inom oss och döljer den verkliga situationen.