Nytt vin i gamla läglar

19/10 2022 av Sten Högberg

Ämnen: , ,

Det är med blandade känslor och stor förundran jag har följt skådespelet kring regeringsbildandet. Alla de vackra orden om en ljusare och bättre framtid, alla katastrofer Sverige utsatts för under förra regeringen ska vändas i glädje och trygghet. Intervjuade människors kommentarer om fromma förhoppningar att allt ska bli bättre. En följdfråga om vad som ska bli bättre bemöts med orden: – Det blir i alla fall förändring.

Det tycks vara en hel del människor som tror på att förändringen blir till det bättre och att en ny regering ska kunna åstadkomma det. Var kommer all denna aningslöshet från? Vi har växlat regim tidigare i Sverige, men jag har svårt att se att det är våra regeringar som har åstadkommit ett mänskligare samhälle. Om det har skett eller där det har skett är det snarare civilsamhället som åstadkommit underverk. Den växande rikedom som många i Sverige fått uppleva de sista fem åren tycks mer ha haft med de internationella konjunkturerna att göra. Landet Sverige har tjänat på det. Många medborgare i medelklassen har vant sig vid resor till Thailand och andra soliga resmål flera gånger om året, medan andelen anställda inom det vi kallar prekariatet – de som bara får tillfälliga anställningar, på timmar eller deltid, och de som tvingas in i slavliknande svartjobb – bara blir fler och fler.

Regeringar förväntas styra hur skattemedlen fördelas på olika användare och där går de politiska skiljelinjerna. Är det arbetaren som ska få bidrag eller är det näringslivet? Alliansregeringen drev arbetslinjen. Fler skulle i arbete och de som arbetade skulle få mer kvar av lönen genom skatteavdrag. Sjukskrivna skulle snabbast möjligt tillbaka till arbete. Arbetslösa skulle inte kunna leva på a-kassa en längre tid. Reglerna för företagsetablering förenklades och statliga och kommunala bolag såldes ut till svenska och utländska ägare som sedan fick lägga billigast möjliga anbud till stat och kommun för de tjänster inom välfärden som måste bemannas. En uppsjö av mer eller mindre sunda företag dök upp på välfärdsmarknaden, som erbjöd trygga inkomster och säkra vinster. Det handlade om företag som lagt så låga bud att de tvingades anlita mindre nogräknade småföretag för olika verksamheter, som i sin tur anlitade företag som tog in billig utländsk arbetskraft med slavliknande kontrakt. Detta har varit möjligt genom att både stat och kommun har dragit ner på kostsamma kontrollsystem med hänvisning till integriteten och att man måste lita på varandra.

En effekt av denna nerdragning av kontrollsystemen kan vara det växande antalet kriminella företag inom byggbranschen och välfärdsområdet. Det är till synes lagliga företag som också har ett finger med i gängkriminaliteten som får stå för det smutsiga jobbet med narkotikaförsäljning, människohandel och territoriell kontroll. Lukrativa verksamheter som lockar unga som vill tjäna pengar. Dessa vet att man inte blir rik på att jobba nio till fem.

Den nya regeringen som under valrörelsen skyllt dessa problem på invandrarna och en katastrofalt dålig integrationspolitik, tycks inte vilja se att det är den vidöppna marknadspolitiken som skapar maffiamentalitet. Maffiaformatet är den yttersta formen av nyliberal affärsverksamhet, vilken växer fram där en svag stat inte klarar att se till att lagar efterföljs. Främlingsfientligheten i dess olika former i våra statliga och kommunala institutioner, företag och befolkningslager är det som blockerar integrationen. Det är den kraften som idag ingår i regeringsunderlaget. Utan inflödet av invandrare med eller utan flyktingstatus kommer vi att vara ett folkfattigt land med en svag inre marknad, helt beroende av de folkrika länderna. Helt i händerna på internationella mobbare med maktutvidgning på sin agenda.

Vi behöver vara vaksamma, orädda och tillitsfulla utan att vara blåögda om vi vill att fred och samförstånd ska få växa i vårt land och i relation till vår omvärld. De gamla läglarna riskerar att spricka av det nya vin vår nya regering vill hälla i. Det är civilsamhällets goda krafter som får städa så gott det går. Därför får vi inte blunda.