21/2 2023 av Benny Fhager

Ämnen: hållbarhet, lokal produktion

Inför vintersäsongen gjorde vi fynd i garderoben. I början av 1980 – talet hade vi, både Barbro och jag, kläder av märket Saffran. Deras kläder gjordes i Sverige under 1970 – 80- talen och var av naturmaterial, med en design som skulle stå sej bortom modesvängningar. Det var tiden för humanekologi och en stor framtidstro på alternativa energislag och en miljömässig livsstil. Min vinterrock var i fin kondition och vi lät en hantverkare sätta i en ny dragkedja. En originalhalsduk från Saffran i blå färgnyanser och tillverkad av ren ull passade väldigt bra till rocken. Min svärmor Camilla var suverän på att sticka vantar av grov ylletråd och jag fann ett par som passade. De var blå i färgen och det gick att laga dem och de har sedan kunnat användas hela denna vinter. Till dessa vinterkläder kombinerade jag en stickad mössa från 2002 från Chile, som vi köpte en gång på en marknad i Santiago .

Vid några tillfällen i vinter har vi haft snö här ute. Oavsett att klimatförändringarna givit oss mildare vintrar, så har snarast de allt hårdare vindarna och tillhörande regnen, gjort behovet av vinterkläder än mer angeläget. En gång var Sverige fyllt av textilkonfektion med en speciell koncentration till Borås och Sjuhäradsbygden. Väldigt mycket av tekoindustrin försvann till lågprisländer under speciellt 1970 – talet.

I ett framtida ekologiskt samhälle borde våra kläder gärna tillverkas lokalt och ha en lång hållbarhet. Man kan tänka sej att kläder lagas och används över generationer i kombination med klädbyten och second – hand handel.