Hållbart hushållsporslin – Stig Lindberg

26/3 2023 av Benny Fhager

Ämnen: , ,

Stig Lindberg är en svensk formgivare, i många år knuten till Gustavsbergs porslinsfabrik. Han var född och uppväxt i Umeå. Efter studier på Konstfack i Stockholm kom Lindberg redan i slutet av 1930-talet till Gustavsberg. Han var en mångsidig konstnärsbegåvning som utformade offentliga utsmyckningar och formgav porslin. Dessutom illustrerade han barnböcker som Krakel spektakel av Lennart Hellsing. Stig Lindbergs genombrott som porslinsdesigner kom 1955 vid utställningen i Helsingborg H55, där han egensinnigt presenterade ugnssäkra serien Terma och den klassiska porslinsservisen Spisa Ribb. Det handlade om att skapa en vackrare vardagsvara. Bland Lindbergs rika formgivning vid Gustavsberg märks stengodsservisen Coq på 1960-talet och Birka från 1970-talet. Birka torde vara inspirerad av björken i uppväxtstaden  Umeå.

Härute på Donsö i Göteborgs södra skärgård hade mina svärföräldrar en kaffeservis Coq. Den fanns i köket och användes i vardagslag. Assietterna var stora och kunde användas till mycket. Jag har sett sprickor i någon enstaka kopp, men porslinet känns outslitligt och blir snarast vackrare efterhand. Varje kopp eller tallrik är inte identiska och skiftar i olika grader av brunt, med ibland mörkare prickar. Vi köpte till lite delar av Cog vid Donsö missionskyrkas secondhandbutik för några år sedan. Coq är nu vår vardagsservis i vått och torrt.

Coq tillverkades till 1985, tre år efter Stig Lindberg bortgång. Han bodde de sista åren i Italien. Den svenska porslinsindustrin kom under 1980-och-1990-talen att styckas sönder och huvudsakligen ersättas av massproducerat porslin från lågprisländer. En liten del av Stig Lindbergs alster tillverkas ånyo i Gustavsberg, bland annat Spisa Ribb. Dock inte hans kanske bästa hushållporslin Coq och Birka.

I ett framtida ekologiskt hållbart samhälle, där mycket tillverkas lokalt och ärvs över generationer, är Stig Lindbergs serviser underbara att använda. Vi behöver inte köpa nytt porslin, utan behålla kvaliten och glädjas åt att föra traditionen vidare.