Glädje som läker klyvnad

7/4 2023 av Lars Söderholm

Ämnen: , , ,

Mäktigt. Beethovens storslagna nionde och sista symfoni. Tre amatörkörer, en amatörorkester. Konserthuset fullsatt. Så fint att få vara med och sjunga.

Freude, schöner Götterfunken,
Tochter aus Elysium,
Wir betreten feuertrunken,
Himmlische, dein Heiligtum.
Deine Zauber binden wieder,
Was die Mode streng geteilt,
Alle Menschen werden Brüder,
Wo dein sanfter Flügel weilt.

Schillers dikt från 1785. En dikt som Beethoven direkt fastnade för. Men det dröjde nästan fyrtio år, ända till 1824, innan han skrivit sin stora nionde symfoni, där i sista satsen fyra sångsolister och en kör framför Friedrich Schillers dikt.

Alle Menschen werden Brüder…

Här finns starka drag av Upplysningen, strävan efter människans frihet och jämlikhet.

Men här finns också något annat.

I raden Was die Mode streng geteilt handlar det om avförtrollningen av världen som en konsekvens av en förskjutning mot en objektifiering av verkligheten. Eller i svensk översättning: Det som tidsandan skarpt skiljer åt.

Men:

Deine Zauber binden wieder – Din magiska kraft återförenar det som skilts åt.

I dikten skildras den glädje som strömmar från den grekiska världen, från de elyseiska fälten, hur den åter binder samman det som tidsandan så skarpt har skilt åt.

I den grekiska traditionen var ingen åtskillnad mellan rationaliteten och (den gryende) naturvetenskapen å ena sidan och andligheten å den andra. Men genom den framväxande naturvetenskapen på 1500- och 1600-talet skedde en kraftfull förskjutning mot ett objektiverande förhållningssätt och därmed uppstod ett gap mellan det rationella och vetenskapliga å ena sidan och andligheten å den andra.

Här ser Friedrich Schiller en möjlighet till att åter förbinda rationalitet och andlighet genom att återknyta till den grekiska traditionens anda.

Glädjen, den sköna gudagnistan som strömmar från de elyseiska fälten ska åter förbinda det som tiden så skarpt skilt åt.

Nyligen har jag läst den mycket intressanta Spinoza’s Religion av Clare Carlisle. Hon penetrerar ingående Spinozas svårlästa huvudverk Ethica (Etiken). Som hon ser det, om kyrkan och synagogan lyssnat på Spinoza, så hade kanske aldrig den historiska splittringen mellan rationalitet och andlighet behövt uppstå.