10/4 2023 av Erik Lundgren
Människans arvsmassa består av nära tre miljarder nukleotider. Gener är en räcka av nukleotider, som tillsammans bestämmer ordningen för proteiners aminosyror. Darwins förståelse av arters uppkomst och därmed evolutionen byggde på två komponenter, mutation och selektion. Om en ändrad gen gav en fördel för avkomman i dess miljö ökade mutationens frekvens. En mutation som var skadlig för bäraren eliminerades med bäraren. Dawkins beskrev detta i boken Den själviska genen. Gener som var nyttiga för dess bärare levde kvar. En del röster har har hävdat att själviska gener exemplifierar teodicéproblemet.
Jag tror det är att missförstå Darwins modell. Arten människa har egenskaper som har bidragit till dess evolutionära framgång. Hit hör samarbetsförmåga, språkförmåga, teknisk skicklighet, egenskaper belagda med arkeologiska fynd, DNA-studier och antropologiska studier av jägar- och samlarsamhällen. Samarbeten, rituella beteenden och språkförmåga är kännetecken för arten människa till följd av genmutationer som gav ett överlevnadsvärde. Dessa gener möjliggjorde framväxt av samhällen med utveckling av teknisk skicklighet och samarbeten. Ännu har man bara hittat ett fåtal gener som förklarar arten människas evolutionära framgång. Den har lett till industrialismens framväxt, men även blivit ett hot mot biologisk mångfald, klimatet och vår livsnära miljö.
Det är hoppingivande att människor kunnat enas om internationella konventioner om mänskliga rättigheter, en internationell brottsdomstol och nyligen om bevarandet av biologisk mångfald. Kraftfulla internationella åtgärder mot klimathotet väntar vi ännu på.