16/4 2023 av Helene Egnell

Vi befinner oss i påsktiden i kyrkans år, men det är inte alltid som vi kan hänga med i svängarna från Stilla veckans dova stämning till påskdagens nyväckta hopp, utan vi kan känna att vi blir kvar i något moment. Påsken ger oss berättelser att spegla våra liv i, både individuellt och kollektivt. När vi firar påsk kan någon av dagarna, eller någon av texterna, tala särskilt starkt till oss. I år kände jag starkt att vi lever i en långfredagstid, när jag lyssnade till en sång från Iona Community, där första versen lyder:

When finest aspirations fall
and dreams become dismay
and all the hopes tomorrow held
lie felled by yesterday,
what can we do, where do we turn,
what shall we say?

Jag, och många i min generation föreställer jag mig, växte upp i en palmsöndagsatmosfär. Vi viftade med palmblad då vi såg befrielserörelserna segra över imperialistmakterna, då kärnvapen började avrustas, då almar räddades och kärnkraften skulle avvecklas.

Och nu har Putins krig i Ukraina tvingat fram svensk NATO-anslutning utan nämnvärd debatt, vi har en regering som är beroende av ett parti som förnekar klimatkrisen, är emot folkbildning, emot arbete mot rasism och för mänskliga rättigheter samt driver islamhat och folkutbytesteorier. Vad hände? Hur hamnade vi här? Vad kan vi göra?

Det är långfredagstid, vi känner oss liksom Jesu lärjungar besvikna, förvirrade och modlösa. Till skillnad från dem vet vi att så småningom kommer det en påskdag, men det är inte en insikt som ska få oss att forcera fram hallelujaropen. Tvärtom kan den ge oss mod att stanna kvar i den situation som är, och se den i vitögat. Vi får erkänna att vi inte riktigt vet hur förändring ska kunna ske, även om vi tror att den förr eller senare kommer.

Och vi kan lära av lärjungarna, för vad gjorde de? Jo, de höll samman trots allt. De fortsatte mötas och försöka förstå vad som hänt. De gick till graven, trots allt. Och där någonstans, kom en Närvaro genom stängda dörrar och gav dem hopp. Men det tog tid, och kanske är vi fortfarande i processen att försöka förstå vad allt betyder.

Vi ska alltså hålla samman. Vi ska samlas, vi ska tillsammans försöka förstå, samtala och handla för solidaritet, medmänsklighet och fred även om det just nu är långfredagstid.