20/4 2023 av Helene Egnell

Ämnen: Carola, den Andre, muslmer

”Vi släpper in och ska vara snälla mot människor som har en helt annan ideologi, där det till och med står i deras skrifter att det är okej att ljuga för otrogna.” Så sade Carola i den uppmärksammade intervjun i Svenska Dagbladethttps://www.svd.se/a/nQVznm/carola-om-utvecklingen-i-sverige-blir-fortvivlad. Det var muslimer hon talade om, om någon inte har förstått det.

Därmed kan vi väl slå fast att synen på islam som en ideologi snarare än en religion där ett bärande element är att man ljuger för ”otrogna”, har blivit mainstream. Om någon skulle ha missat den islamofoba tropen om muslimers opålitlighet så är den nog nu i var mans mun.

Bakgrunden till föreställningen om att muslimer ljuger och kommer med dubbla budskap är begreppet Taqqiyah, som uppkom inom shia-islam som ett sätt att undvika förföljelse då man levde som minoritet i sunnidominerade områden. För att undgå förföljelse var det alltså tillåtet att låta bli att identifiera sig som shiamuslim – alltså ett undantag från den generella regeln att vara sanningsenlig.

Idén att taqqiyah är något som präglar muslimers sätt att agera i samhället är central i konspirationsteorier om islam. De som kritiserar kyrkor och politiska partier som samarbetar med muslimer hänvisar ofta till den. De hävdar att en inte kan lita på något som muslimer säger – i alla fall inte om de är representanter för muslimska organisationer.

Det är ingen överdrift att säga att islam i Sverige idag har drabbats av en backlash. När jag började arbeta med religionsdialog i början av 2000-talet talades det hoppfullt om ”blågul islam” och när muslimer bildade organisationer efter svenskt mönster, engagerade sig i politiska partier och anammade folkbildningens idéer med folkhögskola och studieförbund sågs det som tecken på integration och applåderades allmänt. I riksdagen bjöd miljöpartisten Mehmet Kaplan och kristdemokraten Caroline Szyber tillsammans in till iftarmåltid. Det känns som en annan värld.

För plötsligt började allt detta misstänkliggöras, och sågs som ”enklavisering” och ”infiltration” istället för integration. En beröringsskräck mot muslimer började breda ut sig, de islamofobiska hatbrotten ökade. Och idag talar SD allt tydligare och utan att bli motsagda av de övriga i Tidölaget om den syn på muslimer som Jimmie Åkesson formulerade redan 2009: de är vårt ”största utländska hot”.

Carola ”uttryckte något som en förkrossande majoritet av befolkningen tycker” twittrade Ivar Arpi. Hon uttryckte säkert en bild av muslimer som en förkrossande majoritet av hennes omgivning, liksom av Ivar Arpis, delar. Men det handlar inte om åsikter. Det handlar om att hon påstod som ett faktum att muslimer är lögnaktiga, inte att hon uttryckte en åsikt om dem.

Då kan det vara bra att påminna sig att föreställningen om den Andre som lögnaktig inte är något nytt. Jesuiter ansågs fram till för inte så länge sen som särdeles lömska, eftersom de hade valspråket ”ändamålet helgar medlen”. Bilden av dolska män som gömde dolkar i sina krucifix har nog satt sig hos många. Detta valspråk är emellertid något som tillskrivits jesuiterna av deras belackare.

Och den som studerar målningar i medeltida kyrkor kan hitta figurer med krokiga näsor, toppiga hattar och gula kläder: judarna. Den gula färgen symboliserade svekfullhet, och förmedlade budskapet att judar inte var att lita på, de lurades och ljög om det kunde gagna den egna gruppen. Och Martin Luthers skrift mot judarna (som trycktes i nya upplagor i 30-talets Tyskland) hette just ”Om judarna och deras lögner”.

Det finns alltså skäl att tänka efter två gånger när budskapet om att främlingarna ljuger förs fram, eller när det den Andre säger avfärdas eftersom vi vet att hen ljuger. Kanske får vi trots allt ett bättre samhälle om vår utgångspunkt är att vi litar på varandra, och talar väl om varandra? Martin Luther hade ju också goda sidor, och hans förklaring till det åttonde budet kan vi ha som rättesnöre i alla relationer: ”Vi skall frukta och älska Gud så att vi inte förråder, baktalar, sprider lögner eller talar illa om vår nästa, utan urskuldar honom, tänker och talar väl om honom och tyder allt till det bästa”.