19/5 2023 av Lars Söderholm
.
När jag var anställd på KTH gick jag under en period i terapi. I mitt arbete tog jag initiativ till att anordna seminarier för den forskargrupp jag tillhörde. Någon uppskattning för detta fick jag inte från institutionens ledning. Jag klagade inför min terapeut.
Hans svar blev för mig något oväntat: belöningen består i att det blir gjort.
Jag har tänkt rätt mycket över det svaret och det har hjälpt mig en hel del.
Nyligen läste jag Clare Carlisles bok Spinoza’s Religion. Jag fick tipset från en understreckare i SvD om Spinoza skriven av Carl Rudbeck 6 mars 2023 . Rudbeck skrev mycket uppskattande och respektfullt om Carlisles bok.
Boken är en penetrerande genomgång av Spinozas (1632-77) stora verk Ethica (Etiken), som kom ut först efter hans död. Där kritiserar Spinoza kyrkan för en föreställning om att goda gärningar leder till belöningar efter döden. Nej, säger Spinoza, belöningen ligger i det som sker just när det goda görs.
Nyligen lyssnade jag på Ulf Lindgrens genomgång av Bibeln på ett år. (Den ligger på Youtube, som jag nämnt i ett tidigare blogginlägg). Lindgren är mycket tydlig där med hebreiskans helt annorlunda uppfattning av tid. Där finns inte den uppdelning av tiden i förflutet, nuvarande och kommande som är så självklart för oss. I hebreiskan finns bara ett närvarande. Och det innebär just att gärning, belöning eller straff, allt sker i ett närvarande nu. Men i översättningarna har det blivit något annat: gärningen i nuet, belöningen eller straffet i det kommande.
Varje språk har sin underliggande föreställningsvärld som det drar med sig så snart man uttrycker sig med hjälp av det. Översättning är en svår konst.
Jesus talade arameiska, som ligger nära hebreiska. Är föreställningen om tid inom arameiskan liknande den inom hebreiskan? Någon som vet?
Belöningen består i att det blir gjort, det är en bra sammanfattning. Mina tacksamma tankar går till min terapeut.
ToppbIld av Mohamed Hassan från Pixabay