27/9 2023 av Sten Högberg
Om du någon gång eller ofta deltar i en gudstjänst i en kyrka möts du troligen av en kollektiv välsignelse i slutet av gudstjänsten. Du som läser det här är troligen bekant med att den till största delen hämtas från den välsignelse som Aron, Moses bror, uttalar över Israels folk på flykt från Egypten in på Sinaihalvön möjligen omkring 1200 f.Kr. Det avslutande tillägget – ”i Faderns, Sonens och den Heliga Andens namn” är den kristna treeniga gudsbilden tillagd under 300-talet e.Kr. Israels folk hade då enligt Andra Moseboken – Exodus, levt i en egyptisk patriarkal härskarkultur i omkring 400 år. Dessutom hade de blivit uppdaterade kring sina förfäders historia av den midjanitiska prästen Jethro som var Moses svärfar och som anslutit sig till israelerna.
Även han hade Abraham till anfader men inte Isak och Jakob, men förvaltade troligen som präst en religion som byggde på Abrahams gudstro. Men midjaniterna hade troligen också de en patriarkal kultur eftersom anfadern benämns patriark. Patriarkala kulturer är nästan genomgående härskarkulturer där fysisk styrka dominerar och svaghet är underordnad. Därför är det helt naturligt att den aronitiska välsignelsen är patriarkalt formulerad där Gud beskrivs med härskartermer en herre som visar nåd och skapar fred i en värld dominerad av våld och dominans.
Men om vi noga läser berättelserna om Abraham i den form de är nedtecknade ur de muntligt förvaltade traditionerna under 500-talet f.Kr. så är det inte självklart att det är en patriarkal kultur som framträder. Kulturen som beskrivs är inte inriktad på att mannen ska härska och dominera utan inriktad på fruktsamhet och fredlig samverkan med stadsstater och andra folk och kulturer i området.
Matriarken Sara framträder som härskare över fertilitet och överlevnad i den klan av slavar som är knutna till Abrahams och Saras. Det innebär att det är hon som avgör vilka barn som ska få överleva och vilka som ska dö. Abraham har inget med det att göra även om det är hans barn. Abrahams roll tycks vara att skydda klanen och matriarken mot yttre faror och hot. Som vägledning har han den inre rösten från en okänd gud som beskriver sig själv som barmhärtig och rättfärdig och begär av Abraham att han ska vara det också när han får sin gudomliga härskares välsignelse.
Inte heller Jesus handlar och uttrycker sig som patriarkal härskare över sin familj, sina utvalda lärjungar och alla de lärjungar av bägge kön som följer honom eller som söker hjälp av honom. Därmed bryter han av mot den patriarkala judiska kultur han lever i och det patriarkala grekiska och romerska samhälle hela det judiska samhället dignar under när de med våldsamma metoder beskattas av romarna. Jesus förhåller sig respektfullt till lagarna i Torah utifrån dess djupaste mening – kärleken till Gud och sin nästa. Det tycks innebära för Jesus att män och kvinnor, judar och samarier, fränder eller fiender är alla jämlika inför Gud och ska bemötas med rättfärdighet och barmhärtighet.
Den gud Jesus kallar Abba – Pappa, är både moderlig och faderlig i sina relationer människorna och allt skapat. Alla levande organismer och varelser inklusive människan har i sitt DNA fått de verktyg som behövs för att leva och dö i tillitsfull samverkan. Varje människa har en manlig och en kvinnlig sida där den ena sidan är starkare än den andra. Varje människa kan alltid bejaka den sida som är svagare hos sig själv och hos andra.
Det är bara människan och några av de mest utvecklade rovdjuren som kärleksfullt och uppoffrande skyddar och fostrar sin avkomma tills deras hjärna är fullt utvecklad efter 20-årsålder. Först då kan en människa självständigt ta beslut om att uppoffra sig för andra. Fram till dess härmar den unga människan sina förebilder. Men för att hon ska kunna nå dit i sin mognad behöver alla få växa i välsignelse från omgivningen. Ett kärlekens rum med frihet att pröva och misslyckas. Ett välsignat rum där hon kan få tillitsfullt stöd att bryta sig loss från familjeband och kulturella band som inte håller måttet. Våld, kränkningar och förnedring förhindrar sådan mognad. Guds välsignelse som varje människa kan förmedla är inte något som förbjuder eller tillåter en människa att handla eller tänka på ett visst sätt. Det är ett rum som genom en anda av kärlek och tillit uppmuntrar en människa att handla rättfärdigt och barmhärtigt i alla sina relationer.
Därför vill jag ladda den aronitiska välsignelsen med de två begreppen barmhärtighet och rättfärdighet. Det är den Gud som älskar allt skapat liv jämlikt bortom kön, som är min Herre – min Auktoritet – och vars välsignelse jag har tillit till och kallas att förmedla.
Herren välsignar dig och beskyddar dig
Herren låter sitt moderlika ansikte lysa mot dig,
visar dig nåd och tar dig till sin barm och sitt hjärta.
Herren vänder sitt faderlika ansikte till dig
och ger dig sin rättfärdighet och fred.
I Skaparens, Upprätthållarens och Livgiverskans namn.
Amen
BIld av Gordon Johnson från Pixabay