1/12 2023 av Benny Fhager
Den svenska sjukvården är i ständig fokus. Vi får i stort en god vård men tillgängligheten är ojämn. Vårdplatserna är få, personalbrist förekommer ofta. Situationen ser väldigt olika ut för vården i vårt avlånga land. Regionerna i samarbete med kommunerna och staten har ansvar för sjukvården. Regionerna hette framtill 1999 – 2000 landsting, och kom till historiskt på 1860 – talet, och byggdes upp efter länsindelningen från 1600 – talet. På 1860 – talet infördes också kommuner istället för socknar. Sjukvårdens regioner har en lång historia och är kopplat till särskilda val tillsammans med riks- och kommunval.
Det har länge funnits en opinion för en starkare statlig styrning av sjukvården. Läkarförbundet har gått i täten för tankar om förstatligande eller ökad statlig styrning av sjukvården. Kristdemokraterna är det politiska parti som mest ivrat för detsamma. Jag har själv, mest påverkad av läkarförbundet, haft delvis liknande åsikter. Den ojämnt fördelade sjukvården i våra 21 regioner talar för en annan organisering med större jämlikhet.
Det har av nuvarande regering tillsatts en utredning om ökad eller delvis ökad statlig styrning av sjukvården 2022. Nuvarande sjukvårdsminister är kristdemokraten Acko Ankarberg Johansson. Utredningen om statlig styrning av sjukvården är parlamentariskt sammansatt. Det är bra, om ändringar görs av sjukvårdens styrning behöver den vara blocköverskridande.
Jag har själv funderat över sjukvårdens situation. I nuläget är vår sjukvård kraftigt underfinansierad. Statliga bidrag har inte höjts för att finansiera för inflationen som gröper ur regionernas budget, speciellt i Skåne och Västra Götalandsregionerna, men också generellt. Regionerna tvingas då till kraftiga nedskärningar som går ut över själva sjukvården. Att i nuvarande läge omorganisera sjukvården är oklokt. Norge och Danmark gjorde sina förändringar med mer statlig styrning i början av 2000 – talet då det såg annorlunda ut.
Istället för ökad statlig styrning ge sjukvårdspersonalen arbetsro. Det finns en rätt stor reformtrötthet och en misstro mot detaljstyrning hos många anställda. Se upp med privatiseringar och marknadsstyrning som vi redan har för mycket av. Ge personalen bättre löner så att färre arbetar hos bemanningsföretag. Sjukvårdens underfinansiering behöver lösas med samarbete över blockgränserna så att det står sej över tid. Om pengarna verkligen går till sjukvården kan befolkningen bättre förstå om skatten höjs.
En möjlig försiktig översyn av framtida regioner skulle kunna vara att de sex sjukvårdsregionerna vi har med koppling till regionsjukhus/universitetssjukhus stärks men endast om man samtidigt satsar på en bättre primärvård.
Vi behöver få tillbaka arbetsglädjen bland alla som arbetar inom sjukvården. Detta förutsätter ett brett samarbete mellan regioner, stat och kommuner.
Förstatligande av sjukvården som ett alexanderhugg för att lösa sjukvårdens problem tror jag inte på.