17/2 2024 av Anders Wesslund
Nu börjar alltmer av SD:s framgångar i Tidöavtalet omsättas och slå igenom i konkret politik. De borgerliga partierna försvarar sig kanske och hävdar att den minsann lika mycket är deras förslag. Gör det saken bättre?
Angrepp på (S):s lotteriverksamhet, slakt av folkhögskolornas och bildningsförbundens anslag, neddragna anslag till bistånd, som styrs över till handelsavtal istället för långvarigt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter, samt förändrat mediestöd, som med precision slår mot små röd-gröna medier.
Vad handlar detta om?
Obehagliga och kritiska röster mot borgerlig högerpolitik som ger möjlighet för människor att bilda sig, förstå sammanhang och ta makten över sina liv, de ska få det svårare att höras och verka. Det är inget annat än ett angrepp på grundläggande delar i den demokrati och det välfärdssamhälle många av oss medelålders och äldre vuxit upp i.
Efter detta angrepp på ideologisk infrastruktur kommer nu en våg av repressiv politik mot misshagliga individer: visitationszoner, tiggeriförbud, utökad kameraövervakning, möjlighet att vräka familjer till brottslingar, slopad rätt till vård och tolkhjälp, anonyma vittnen, utvisning p g a bristande vandel. Listan kan göras längre.
Nån gång på 1980-talets andra hälft skrev professorn i idé- och lärdomshistoria Ronny Ambjörnsson en essä i DN:s kulturdel, där både tesen och rubriken var att ”Socialismen är en humanism”, då ifrågasatt av många. Med den omvandling vi ser av Sverige och världen idag har jag svårt att se att det inte stämmer.
Var finns humanismen i den här regeringens politik?
När Magdalena Andersson frågar varifrån Youtubaren Henrik Jönsson får sina pengar kommer kraftfulla angrepp från högerhåll. Narrativet etableras: En vanlig kille attackeras av en person med makt. Innan nyheten blossade upp i veckan var Jönsson relativt okänd för mig. Jag skulle inte gärna ägna honom så mycket energi eller ge honom mer uppmärksamhet, om det inte var så att han ges makt idag att omformulera narrativet från höger. Vore det inte för det skulle jag uppfatta honom som en av dessa tröttsamma högerpojkar med privilegier som tar sig själva för självklara och på för stort allvar. Ett par år inom hemtjänsten eller äldreomsorgen skulle göra honom gott. Liksom Alice Teodorescu Måwe och motsvarande kvinnor inom samma sfär.
Men var kommer hans pengar ifrån? Eller mer, vilket stöd och vilka plattformar har han? Läs gärna artiklarna i ETC, där den skånske prästsonen på sitt hemliga gods i Skåne visar sig vara mer än en vanlig kille. Snarare är han en kille som skaffade sig startkapital genom förlagan till Foodora och har anställning i Näringslivets Mediaservice med alla kontakter det medför rakt in i de inre borgerliga nätverken och toppskiktet inom näringslivet. Tankesmedjan Balans visar hur nätverken ser ut kring Marknadsskolan, här finns en liknade struktur.
Det är en bra fråga från Magdalena Andersson. Varifrån kommer hans pengar – och inflytande? Den frågan borde både ett ängsligt Studio Ett i Sveriges Radio och SvT:s Aktuelltredaktion ta tag i istället för att låta högerns narrativ okritiskt även bli deras. Det var vämjeligt att se Mats Knutson stå i Aktuellt igår (16/2) och kalla Magdalena Andersson omdömeslös och bli vördnadsfullt tackad av nyhetsankaret efteråt. Knutson stämde därmed in i denna högerkör, i detta narrativ istället för att vara en fristående kritiskt tänkande kommentator.