Att vara gästfri eller främlingsfientlig

12/5 2024 av Sten Högberg

Ämnen: , , ,

På fredag och lördag i Pingsthelgen har jag anmält mig att delta i Stockholms Bokhelg, ett evenemang på bibliotek, hos bokhandlare och bokförlag. Jag är inbjuden av Hoi Publishing AB som under året fogat in Ekström & Garay Förlag i sitt konglomerat av hybridförlag, där det senare förlaget har hjälpt mig att få ut min bok ”Gästfrihetens gränser och hopp” till ett rätt högt pris. Det är hybridförlagens idé att låta författarna stå för den ekonomiska risken. 

Deltagandet innebär för min del att vara med och signera under bokförsäljningen som Hoi Förlag kommer att ha på gatan utanför sitt hus på Johannesgränd 1 i Gamla Stan. Men jag har också fått utmaningen att hålla föredrag om min bok nere i deras källarvalv för alla intresserade. Mitt första 30 – minutersföredrag fredag kl 16.00 kommer att fokusera på gästfrihet och främlingsfientlighet i Israel – Palestinakonflikten. Mitt andra föredrag lördag kl, 12.00 kommer att fokuseras på gästfrihet och främlingsfientlighet i berättelsen om Sodom och Gomorra i Första Moseboken – Genesis. 

I mitt arbete med boken har insikten växt att gästfrihet i bred bemärkelse är central i de stora bokreligionerna, men inte alltid dominerande i den kollektiva organiseringen av religionsutövningen. Däremot är den vanligt förekommande hos enskilda människor och familjer inom dessa religioners utövare. Skälet till det tror jag man kan finna i förhållningssättet till makt. Alla former av organisering av människor för att enas om något och därmed kunna stödja varandra – en viktig förmåga vi människor har – leder till att de relationella maktstrukturerna gärna formaliserar gästfriheten så att den gynnar organisationens kollektiva mål. Därmed förminskas gästfrihetens uppoffrande sida från organisationens sida men kan förstärkas bland dess aktiva medlemmar så länge det hålls inom ramen för den kollektiva ideologin. 

Under mina månader som Ekumenisk Följeslagare inom EAPPI bland Jordandalens ockuperade palestinska muslimer och kristna och Israels fredsinriktade judar, insåg jag något viktigt om den gudomliga gästfriheten. Den är uppoffrande intill fara för livet. Med den gudomliga gästfriheten menar jag den beredskap till tillitsfull samverkan med människor av annan sort, kultur, identitet, som vi har med oss i våra gener som mänskligheten fått genom de gudomliga skapelseprocesserna från urtiden. 

Det jag såg var att muslimska och kristna palestinier och judar som ville leva i fred och samverkan med människor av annan tro måste ställa sig utanför sina maktorienterade kollektiv som drevs av fundamentalistiska ideologier. I stället sökte sig fredsälskande muslimer till sin egen religions innersta kärna av vilja till fred i brist på organiserade fredsgrupper. De palestinska politiska grupperingarna härbärgerar mycket våld och främlingsfientlighet på grund av den ojämna maktkampen mot ett framväxande Israel i huvudsak styrt av västerländska och europeiska judar, besjälade av sionismens dröm om Erez Israel. En fredssträvande muslimsk palestinier måste bära risken och smärtan i sin person och i sin familj. 

De kristna palestinierna som vill fred organiserar sig i tydligare i fredsorganisationer men flera kyrkor är mer benägna att skapa andra vägar än de palestinska mer maktinriktade politiska rörelserna i motståndet mot ockupationen. Kairos Palestine är ett exempel. De judiska fredsvännerna i Israel organiserar sig i en uppsjö av fredsorganisationer, som tåligt kämpar vidare var för sig och i samverkan trots ett mycket aggressivt motstånd från sina mer högernationalistiska fränder. Judiska högernationalister får med sig många konservativa judar i att agera mot alla judar som bygger tillitsfulla relationer med palestinier. De kallas förrädare och antisemiter. Det finns över femhundra fredsorganisationer med aktivister som kämpar en ojämn kamp för gästfrihet mot främlingsfientlighet i sitt land. En del av dem som lever nära Gazaremsan hatas också av Hamas då de söker bygga tillitsfulla relationer med gazabor. Många av dessa judiska fredsaktivister dödades och fängslades 7 oktober. 

När Sveriges regering med bihang stödjer Israels högerregering i deras oproportionerliga reaktion på 7 oktober så erkänner de den främlingsfientlighet som driver både Israels regering och Hamas. Därmed erkänner de även en utveckling där stater har rätt att utradera sina fiender för att säkra sin överlevnad. Historien visar att det i stället kan bli vinnarens död på lång sikt. Gästfrihet innebär uppoffring och i krig innebär det att hämnd inte är hållbar framgång utan att en förlust måste mötas med förnuft och successiv nedtrappning av våld och då måste fundamentalistiska ideologier hos den egna parten dräneras på makt. 

Palestinskt våld kommer ur en främlingsfientlighet som matas med fundamentalistiska maktideologier, ibland med religiösa övertoner, och de har i sin tur matats av israelisk främlingsfientlighet som fått tillgång till militära maktresurser som fullständig eroderar judisk etik och gudstro – även om Gud för en del är den som bekämpar folkets fiender. 

Det är bara de judiska fredsaktivisterna som försvarar judisk etik och judisk universell tro, inte Israels nuvarande makthavare som monterar ner densamma. Det blir alltmer tydligt bland diasporajudarna. Makt korrumperar. Alla de kristna och sekulära svenskar som anser sig tvingade att stödja Israel i deras krig stödjer aktivt det främlingsfientliga våldet. Det är de judiska och palestinska fredsvännerna som bör stödjas om det är fred vi önskar.