6/10 2011 av Anders Wesslund
Jag letar fram den gamla pocketboken med samlade dikter och finner fram ett av de poem som berört inte bara mig, tror jag. Många har nog tervänt till Tranströmers Romanska bågar (ur För levande och döda från 1989), där en ängel utan ansikte, omfamnande, genom berättarjagets kropp, viskar:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
I Aktuellt senare på kvällen läser Samuel Fröler ur den kommande dramatiseringen av Den halvfärdiga himlen. Nyhetssändningen stannar av för ett ögonblick och något annat uppstår. Där. Mitt i nyheternas brus når verkligheten fram.
På det sätt som bara Tranströmer kan nå nutidsmänniskan och hennes djup.