27/7 2021 av Lars Söderholm

Ämnen: Gösta, Ingemar Hedenius, Willigis Jäger

En av mina arbetskamrater var kommen till åren. Vi delade rum. Han var inte där så ofta. Han var en noggrann person och en tänkande. Ingemar Hedenius var hans profet. På sitt skrivbord hade han ett porträtt av Hedenius.

Så dog min arbetskamrat.

I förlusten av honom växte gradvis en formulering fram inom mig. Arbetskamratens intresse för filosofi stimulerade mig säkert till den. Den mening som växte fram i mig var

   göstar inte längre

Eller för att göra meningen mer begriplig kanske

…göstar inte längre

Eller

[Gud] göstar inte längre

Gösta var min arbetskamrats namn.

Tomrummet, antydan, G-ordet.

Nu läser jag Willigis Jägers Die Welle ist das Meer. Mystische Spiritualität. Min formulering kommer in i ett tänkande, där den blir naturlig.

Språket hjälper oss att tänka. Det leder vårt tänkande. På gott och ont.