22/8 2021 av Anders Wesslund
Idag kom nyheten att statsminister Stefan Löfven avgår. Det tog inte lång tid förrän övriga partiledare på Twitter hade kommenterat och redan tackat Löfven. Till eftermiddagen och kvällen hade kommentarer, analyser och nya partiledarkandidater lyfts fram av media. Det mest slående är i vilket tempo det sker. Någon tid till eftertanke lämnas knappt utan vi lyssnare, tittare och läsare förväntas att bara ta in, svälja och få det serverat? Ja, det är så det känns för mig i alla fall och de frågor jag ställer mig är: Behöver vi detta tempo? Vill vi ha dessa kommentarer och analyser så fort? Klarar vi av att smälta och omfatta vad det innebär?
Att nyheten förmedlas är förstås i sin fulla rätt, likaså att intervjua Löfven och andra kring deras reaktioner. Men, så mycket mer är väl knappast rimligt att vi ska mäkta med än att reagera? Tid för eftertanke och lite mer genomtänkta tankar, ens egna och andras, kräver just tid. Vi saknar det idag, tid och respekt både för oss mottagare att låta nyheten nå in, nå djupare skikt inom oss, än att vi nästan reptilmässigt antingen sväljer helt i ett stycke eller snabbt tycker till. Jag vill därför inte säga så mycket mer för egen del just nu, mer än att det väcker känslor och tankar att kännas och tänkas klart för att sen delas med andra.
Kontrasten för egen del är stor till den läsning jag ägnar mig åt just nu, av den israeliske historikern Yuval Noah Hararis storsäljare Sapiens. Om än det är, som underrubriken säger, en kort historik över mänskligheten, så manar den till ett långsammare tempo och eftertanke. Det är hisnande perspektiv från universums uppkomst över de tidigaste människoarternas inträde till dess Sapiens kom att tränga undan alla andra människoarter, utrota växter och djur, kolonisera och erövra världen – och nu är på god väg att förstöra vårt klot.
Efter ännu en sommar med extrema väder på många håll på planeten, med påminnelsen på tioårsdagen efter dåden i Oslo och på Utöya, gängskjutningar i Sverige och nuvarande sammanbrott i Afghanistan till exempel, är det än viktigare att parallellt med dagsaktualiteterna och krisernas behov av hantering, att ta ett steg tillbaka. För att få överblick, hinna reflektera.
Utan perspektiven vet vi inte i vilken riktning vi går.